Jag är nog yrkesskadad…

Jag är nog yrkesskadad…

  • Anställ en 55-plussare eller äldre så sänker du dina sjukskrivningskostnader som arbetsgivare, säger Peter Munck af Rosenschöld, Vd Sveriges Företagshälsor.

Intressant tänker jag, när jag sitter med DN och morgonkaffet. Läser raskt vidare för att se vilka nyckeltal de hittat som ligger till grund för uttalandet. Kanske har de andra nyckeltal än vi, har vi liknande slutsatser o.s.v.

Det visar det sig att detta uttalande är grundlagt på en självskattningsundersökning. En enkät där deltagarna dels fyller i sin ålder och dels svarar på frågor om deras tro kring deras egna framtida hälsa.

Hur många frånvarodagar på grund av egen sjukdom tror du att du kommer att ha kommande 12 månader?

42% i åldern 55 plus tror inte de kommer vara sjuk en enda dag under det kommande året! Wow! Överlag går självskattningskurvan uppåt, ju äldre man blir desto mindre sjuk tror man att man kommer vara.

Jag blir så skeptisk och inser att jag för några år sedan, innan jag började jobba tillsammans med mina nyckeltalande kollegor och deras hjärnor, mycket lättare hade läst vidare i texten och ”svalt” rubrikerna. Inte hakat upp mig på frågor som: Kan det verkligen stämma? Hur har de mätt detta? Tror de på riktigt att de inte kommer bli sjuka en enda dag?

Visst finns det självskattningar som känns rimliga i undersökningen. Att det är mer sjukskrivningar för kvinnor i offentlig sektor jämfört män och jämfört privat sektor. De yrkesgrupper som spår högst sjukfrånvaro finns inom sjukvård och omsorg. Men ändå, jag är skeptisk…

En förmån med att jobba på Nyckeltalsinstitutet är tillgången till alla dessa skarpa sifferhjärnor som omger mig och som engagerat går in i diskussioner med mig. Så när jag läser vidare i artikeln och huvudet fylls med frågetecken, startar jag mejlkonversationen med Anders Johrén. Mest för att stämma av, har jag förstått rätt, vad kan vi lära oss av detta o.s.v. Här har det också blivit skillnad i vår konversation mot för några år sedan. Jag har vässat mina argument och vågar mer ifrågasätta svaren jag får. Trygghet, en kultur där det är ok att ha fel, där det är ok att tycka olika samt mer erfarenhet ligger bakom förändringen tror jag. Nåväl vad blev Anders svar kring detta med att 55 plussare tror att de kommer vara friska hela kommande året?

  • Det kanske är så. Men vi vet ju att det vi tror, inte alltid stämmer överens med verkligheten. Och det är lika många äldre som yngre som tror att de ska bli långtidssjuka (7%). Men det kommer garanterat att vara mer än 7% av +55 som blir långtidssjuka. Däremot borde det vara färre än 7% av -30 som blir det. Om det är en någotsånär korrekt undersökning så speglar det att vi tror något annat än vad verkligheten sedan visar.

Sedan kommer bonusen i svaret, Anders lägger till en pusselbit i lärdomen:

  • Det finns många exempel på detta. Ett vanligt uppmärksammat sådant är att ungefär 90% av alla bilförare (lite högre andel män, lite lägre andel kvinnor) anser att de är bättre bilförare än genomsnitt/median av alla bilförare. Så kan verkligheten garanterat inte vara. 50% måste vara sämre än medianen och ska vi tro Försäkringsbolagens statistik så är män överrepresenterade på den sämre halvan (om bilskador är ett kriterium för dålig bilförare). D.v.s. cirka 95% av alla män anser att de är bättre än medianen medan det i verkligheten är kanske 40%. Mer än varannan man som tror att de är bättre än medianen har alltså fel.

Jag förstår Sveriges Företagshälsors ambition, att skapa debatt om åldersdiskriminering och lyfta upp förutfattade meningar kring hälsa och ålder. Som arbetsgivare behöver vi verkligen se till att ta tillvara på kompetensen, attrahera, behålla och utveckla, oavsett ålder, kön, bakgrund m.m. Vi har inte råd att inte göra det, det råder brist på många kompetenser i olika branscher. Att dessutom ha hög sjukfrånvaro, hög personalomsättning pga dålig arbetsmiljö, otrivsel, hög belastning o.s.v. utöver detta, är slöseriets utförsbacke.
För att citera Cissi Elwin:

– Precis allt handlar om att hitta rätt människor och lyckas behålla dem. De anställda är ingen resurs, de anställda är hela företagets värde.
Men att inte stämma av självskattningar, som i detta fall är ganska enkelt att göra, med hur ser det ut, gör att jag känner mig lite lurad av rubrikerna. Kan inte riktigt gå igång på innehållet, det känns som om det är något lurt någonstans.

Det är då jag inser det – jag har blivit yrkesskadad! Yes! Det har planterat sig en skeptiker i mitt huvud, där det tidigare fanns en löpsedelsambassadör som ville få fram snabba, enkla, tydliga budskap ur nyckeltalsexperterna. Det finns det nog fortfarande till viss del, men skeptikern bromsar upp, sätter ner fötterna på jorden och ber att fundera över saken en stund. Den yrkesskadan har kommit med åldern och erfarenheten.

Och om jag skulle skatta min egen sjukfrånvaro under det kommande året så är jag nog mer benägen att tro att någon förkylning och något virus kan det nog allt bli. Antal dagar? Ja kanske 2-3 dagar om jag har otur. Men så är jag ju inte 55 plus ännu…trots min yrkesskada.

Min poäng är: vi ska lyssna på siffror när vi vill få en bild av verkligheten och lyssna till människors upplevelse av verkligheten. Men upplevelsen speglar inte alltid sanningen, och sanningen är inte medias starka sida. Läs och ifrågasätt!

Med hopp om ett friskt år till oss alla, oavsett ålder.
Tina Ekström, VD, Nyckeltalsinstitutet

 

2017-12-06T23:02:58+00:00