Att nalkas det omätbara

Att nalkas det omätbara

Filosofen Jonna Bornemark varnar i sin senaste bok, ”Det omätbaras renässans – en uppgörelse med pedanternas världsherravälde”, bl. a. för den förpappring och verklighetsflykt som råder i vårt samhälle. En övertro på det som kan mätas och siffrifieras, gör oss mindre förmögna att lösa de komplexa problem vi står inför, t. ex. överutnyttjandet av jordens resurser och bidrar till oönskade konsekvenser, typ den våg av stressrelaterade sjukdomar som vi alla ser runt omkring oss idag.

Hon exemplifierar med sådant arbete som handlar om målformulering, policys och kvalitetssäkring. Det gäller speciellt personer som jobbar i mellanmänskliga yrken – exempelvis lärare, läkare, sjukskötare. Istället för att göra det som gjorde att man en gång valde ett visst yrke, tvingas många lägga tid på att dokumentera mätbara data och uppfylla förutbestämda kvoter, som sedan redovisas uppåt och/eller utåt, mot chefer, myndigheter, kunder och så vidare. Jag känner väl igen utvecklingen från universitetsmiljön – mer och mer tid får numera läggas på att formulera betygskrav i kursplanerna och att dokumentera och motivera betygsättning. Aktiviteter, som förr i tiden betraktades som ”tyst” eller professionell kunskap, skall nu synliggöras och följa mallar. Ett inte alltid så givande arbete och som ofta sker på kärnverksamhetens bekostnad, vilket just föder stressen!

Utvecklingen ger förvisso mig intryck av en allt ökad misstro mot de individer som utför (kärn-) arbetet och en syn som innebär att om inte en omfattande granskning sker blir inte jobbet bra gjort. Jonna skriver på flera ställen att just kvalitetsarbete/-utveckling numera tros vara detsamma som granskning av att vissa i förväg definierade uppgifter utförts. Vilket det knappast enbart (eller ens alltid) bör vara.

Denna” papprifiering” av tillvaron, där siffrorna som står i olika kolumner blir viktigare än vad som händer i verkligheten kan vi också följa i statistiska mått. Institutet för framtidsstudier har via media (Omni bl. a.) nyligen publicerat siffror som ger vid handen att under den senaste tioårsperioden har antalet administratörer i landets kommuner ökat med hela 16 000 helårsarbetare. Motsvarande ökning finns inte alls t. ex. inom äldreomsorgspersonal (trots åldrande befolkning).

Vårdförbundet har i sin tur analyserat siffror från Sveriges Kommuner och Landsting och kommer fram till att under perioden 2010 – 2017 har antalet chefer, handläggare och administratörer ökat med 35,87 procent medan motsvarande ökning inom Vårdförbundets yrkesgrupper (sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker) endast varit 2,26 procent (SvT NYHETER). Siffrorna talar för att vi i allt ökad utsträckning lägger resurserna på ”stödet” kring kärnverksamheten.

Mitt exempel ger i sig självt ett prov på hur vi kan använda siffror för att börja tänka och ifrågasätta rådande utveckling. Siffrifiering på ett genomtänkt och klokt sätt kan hjälpa oss att reflektera och tänka i nya banor, precis det som Jonna efterlyser i sin bok.

Att verklighetens cirkel alltid beskrivs i termer av en månghörning är något vi på Nyckeltalsinstitutet väl är medvetna om. Vi tror också på att en siffra som är intressant mycket väl kan stimulera både lustfyllda och fantasirika samtal. Samtal som kan leda till omformulering av problem och krafttag i verklighetsträsket. Klimatkontonyckeltalet, som Anders skrev om nyligen, är ett sånt exempel.

Förr i tiden stängde man arbetsplatser p. gr. av inventering. I framtidens organisationer hänger man upp skylten ”STÄNGT IDAG P. GR. AV TOLKNING AV NYCKELTAL” och alla tycker det är toppen.

Äntligen har vi börjat prata om det omätbara och finner ljuvlig inspiration i det mätbara!

Olle Högberg
Docent och Nyckeltalsexpert

Och pedanterna får vara med!

Läs mer om hur vi kartlägger arbetsvillkoren i Svenskt arbetsliv via vårt Attraktiv Arbetsgivarindex®.

2018-11-16T08:17:43+00:00